Inser att jag skrev min senaste post för snart ett år sen. Mindre aktuell kan man väl knappast göra sig på internet, det har ju i princip hunnit växa upp en helt ny generation bloggare sedan min mest aktuella post. Att min blogg dessutom är lite undangömd här på sajten och minst sagt halvknölig att uppdatera gör att i princip allt annat känns roligare att sysselsätta sig med. Vart plockar man ens upp bollen om man ligger så efter? Vi har hunnit turnera i, ja snart ett år sen sist. Senaste rubriken lyder ju ”Äventyr!” så den har väl helt enkelt fått fungera löpande för allt vad jag/vi haft för oss. Min riggare / högra hand i GLITCH har gått och blivit både brandman och pappa så han gjorde sin sista show för ett tag nu i mars. Vi har skolat in Toubab Holmes att ta hans plats, en minst lika grym mångsysslare/akrobat/ninjakrigare/skogsmulle-överlevare.
Häromdagen gick jag och funderade på att starta en blogg och det var väl då det slog mig att jag ju redan har en form av blog här. (Därav detta inlägg). Funderingen handlade i grunden om att jag kände att det vore kul att ha ett helt öppet forum där jag ofiltrerat kunde skriva av mig om allt möjligt med inrikting på mitt liv som artist. Är dock inte helt säker på om det är rätt forum att göra det här men tycker att det kan vara värt ett försök. Det är ju trots allt min egen sajt och min egen karriär så jag borde ju rimligtvis kunna göra vad jag vill med det. Det känns som om vi människor alltför ofta sätter upp regler och idéer som bara stoppar oss från utveckling. Jag har ju till och med spenderat tre år och nästan 2 miljoner spänn på att göra en föreställning om att bryta sig fri och ändå så sitter jag och tänker att det vore dumt att säga vad jag tycker på min egen hemsida. Den polerade ytan kan ju förstöras! Jag kanske kommer framstå som misslyckad?! Vad ska folk tycka?! Antagligen nästan ingenting med tanke på hur få besökare jag har just på den här delen av sajten plus att folk att folk troligtvis har fullt upp med sina egna liv och att skriva sina egna bloggar. Varje gång jag får för mig att jag borde börja skriva mer om inte annat så för att få ut alla tankar som härjar fritt inuti mitt huvud så tänker jag att jag inte ska förvärra det överinformationsflöde som redan har nått total hysteri. Då känns det ju dumt att ösa på ännu mer när folk egentligen skulle behöva total stillhet och sitta på en kudde någonstans och bara andas. Kanske är den bästa bloggen i världen bara ett hål i sanden som nån filur går och rasslar ur sig en lång flod av vishet och geniala lösningar på… allt och som vi aldrig någonsin för vetskap om. Det kanske är exakt det internet är. Ett ställe där vi kan ha våra hål att skrika in i och mitt i allas våra åsikter om mode, bilar, politik, husdjur och samboavtal drunknar sakta den där filuren som skulle kunnat rädda världen om vi bara hade haft tid att lyssna. Så dumt det blev kan vi säga efteråt, om det kommer något efteråt. Jesus skulle inte ha det lätt om han föddes nu i en tid där nyheter hinner bli gamla innan bläcket ens hunnit torka (För mer info om bläck; kolla wikipedia). Troligtvis skulle han ha startat någon antroposofisk skola som ansetts alternativ och lite flummig och hamnat i periferin parallellt med att vi andra var fullt sysselsatta med att tjäna pengar för att genast gör av med dem på saker som gjord att vi kände oss glada och/eller trygga alltmedan vår planet stadigt faller sönder under vår våldsamma framfart. I en tid när enbart de mest konservativa krafterna med direkt/indirekt vinning i fossila bränslen och de som helt enkelt är väldigt fossila i sig själva kämpar med näbbar och klor mot de som försöker rädda världen kanske det är en typ som Russel Brand som är den nya Jesus? Någon som folk faktiskt känner till på grund av att det handlar om bred populärkultur, ser bra ut och pratar riktig engelska med brittisk accent vilket ju är det internationellt vedertagna tecknet på intelligens (bortsett från exempelvis cockney-dilalekten som ju tydlig indikerar att man är en skurk, även om man ofta kan vara en kul sådan).
Nu måste jag gå och äta. Bilden visar en wakeboardpark där jag var och åkte bräda häromdagen (Den röda saken i hörnet). Åkte är kanske att överdriva om man mestadels spenderade tiden släpad och under vattnet alternativt simmandes mot land nära att drunkna, men det känns lättare att bara kalla det ”Åkte”.
