Johans liv

Kika in bakom kulisserna – Här finns uppdateringar om vad som är på G på turné och hemma i studion. Repetitioner, förberedelser, konstruktion med mera!

Prenumerera på vårt nyhetsmail genom att anmäla din mailadress här:

Twitter BirdLoading tweets...

The wave

4 years ago on this day we took the step from miniature model to large scale beast and started tweaking what was to become the biggest wave pendulum in the world. …and we’re still tweaking! 😀

If our backers only would have known how far away from the promised result we were the first time we tested it… To be honest it really looked like shit and nothing worked. It is a hard call to make to pick up the phone after years of work and say: ”We blew your money and it all went down the toilet. Sorry” Instead, we kept pushing and after another 6 months and a constant covering of what seemed to be never ending and (VERY high) unexpected additional costs, she was there in all her beauty. Like she had never done anything else. I remember crying the first time we released her and the wave appeared with a perfect shape, with the music and the lights turned on. It was all in sync and it looked so natural, almost like there would be no other option for it than to do just that exact thing that it was designed for. To reveal the mathematics of nature and perform it’s hypnotizing dance. I was swept away by it’s grace. I knew that it would be a beautiful thing, but to be standing just underneath it and watch it happen, all by itself was so much more on a deeper level than I could ever have imagined. At that moment it felt worth so much more than all the effort that had gone into creating it, even though on the paper or in a budget it would have looked horribly wrong. I am so glad I didn’t know about that before I got started – that way I would never have gotten down that rabbit hole.

I guess that is the dilemma with how the bureaucratic structure looks when you create art. Everybody wants to know what the finished result will be before you even get started. And how much it will cost. And for whom it will be performed, the target group. For how many? For how long? And what will the message be? The thing is; art needs to be wild. Without restrains it can lead us to somewhere we haven’t been before. That is when it can blow us away for real and jolt our hearts. We need to allow it to go into the dark, unknown. Art needs to get lost and if it ever comes back it will tell us the story.

Here is my official hello

my_hello_1_IMG_6431I have been away from everything for almost 7 months. Thinking lately that I would soon pop up in some spectacular way and surprise you all perhaps topped up with some amazing insights about life and so on to share with you, blending in perfectly with everyone shutting down Facebook etc for a while only to come back to tell everyone else to get offline. To my own surprise, that won’t happen. One part of me feels like not popping up at all, even. What an anticlimax! Feels like performing only the first half of a magic trick. “As you can clearly see for yourselves, Ladies and gentlemen,  the rabbit’s head is now completely chopped off!” *Applause* ”Thank you!” *End of trick* One big part of me tells me to go further into the bush, not stopping at avoiding social media and holding back the urge of uploading all of those beautiful moments I’ve had on my soul searching escapades. (Luckily; most of those moments I don’t have photos of anyway since I didn’t bring any phone/camera – which helps me from putting another filter on them just to make sure they really show how wonderful my life truly is. And ohhhh how many great #nofilter #butyesfilter photo opportunities I’ve spoiled here…)

Just to confuse things , here are a few random photos that doesn’t explain much:

I did some things while I was away. Especially; I started focusing on feeling good and listening inwards. Long walks where there are less or no people. Sitting in silence (I think it’s called something but I just call it sitting in silence). Healthy food. No TV and so on. I went to a lot of physio therapy – not only for my most recently operated wrist but for the whole body. (5th wrist operation so far this February, yay!) Already up to more than 50 physio treatments and it is the best thing I’ve ever done, treating the whole body to release old stress etc. Sort of like an overhaul for a car but for a human. Checked up on my damaged eye and some other things too while I had the time. Still no treatment for a broken retina, waiting for science and medicine to catch up with me.

It does not feel like this is some kind of break and then back to normal; this IS the new normal. (To take care of myself and make health my first priority… Eureka, I’ve invented the wheel haha!) Here we go, I cant stop this one from coming even though I really want you all to make your own decisions etc bla bla: (as if there ever was a free will anyway…!) I think everybody should do one. I am talking about the overhaul-thing. Not just a break. Change. I mean, throw out all the stuff that you don’t like or even hurts you, keep/invite the stuff you like and makes you grow. I realize this is exactly what my latest 4 years as an artist has been all about, to create art from a very honest core and make it matter while making GLITCH together with Stephen Rappaport as the director and mentor. Now I have gathered the guts to take this step in my personal life too, and it is maybe the best thing that I have done. I am learning to breathe again.

I guess most of you won’t read this far and I sort of like that in some weird way. Probably I am writing this for myself first of all anyway, to put down in words what I am up to as a reminder or so. Perhaps it is just me and one more creepy stalker left at the end of this text? Yes, you guessed it; that could be YOU still reading this! The lucky creep! (I am only kidding, don’t be offended …creep <3) After all, some people actually asked where the heck I was and how I am. It makes me happy! Didn’t mean to upset anyone, just had to be silent for a while. So here is my update: I am here and I am fine. If you have my number, I might even answer the phone from now on. There has been some sand/dust locking the phone in mute but now it’s working again. Managed to get it off today with some strong spray that not only fixed the mute-button-problem but also blurred the whole screen permanently so I can’t see who’s calling anymore. (Yes; thats your cue, creep! 😉 ) Actually, there has been a lot of sand in all of my things since I learnt kite surfing. Feels good knowing I can start a sand importing business anytime without too much additional effort than just emptying my pockets, wallet and underwear if I ever get tired of my current job.

Talking about my current job; I would love to start doing it again some day soon. I love doing my show GLITCH (Link here) and I would love to do more stuff like that. As long as I get to be me I could even consider to do some juggling also. The calendar is as white as snow and I have only just now started thinking that it would be fun to fill it with some nice adventures. I have around 9 zillion unread e-mails in my inbox (sorry!). Send me something new before I get lost in what’s already there (probably mostly spam anyway but it makes me feel important). I would be really happy if you give me a call if you have something that fits my profile! (Read above, the stuff about being me). And to be honest; it sort of freaks me out that I let that calendar become completely empty without doing anything about it. Guess it was needed to clear my mind. Anyway; I am ready to rumble, I think.

On a side note; I built a bar this Summer. It is the one in the top picture. I like making stuff. Let me know if you want me to make stuff. I can drive a heavy truck too and I know some stuff about rigging. (I have a book about it also).

Funnily enough I already got a new job while being busy not doing my old one. Believe it or not; as a business coach! Time management and how to be effective. Talk about a blind leading a blind! 😀 (Which is a concept I whole heartedly believe in. If that got you on the hook; check this one out too.) The only problem so far is that my client never shows up for our meetings. If you want to see me on stage before I get to far into the woods doing something completely different, this is a good time to seize me. Looks like there is a chance I could become popular in new and slightly unexpected ways.

Except from all this; If I could force you all to do one thing (Which I of course can’t so don’t worry, I have no such power at all. I’m the guy who hid under a rock for 7 months ready to lose it all so take it easy). Except from being nice not only to the cute animals I would have you read the book Sapiens. I don’t want to have a serious conversation with anyone of you until you have gotten at least a few chapters in. (This again only me trying to sound important and I would never be able to withhold that anyway) But seriously, I believe a good book recommendation every now and then doesn’t hurt. Feel free to give yours to me; I’ve finished my one book after 7 months and have noticed that I have started reading on the back of food packages again so good suggestions are more than welcome!

So finally, I have done an update telling you/myself all or perhaps nothing of what I have been up to. Who knows what is coming ahead? (This is a rhetorical question, please don’t answer it in the field below. Or do, I would like that too when I think of it. Be creative. Talk about god if you must. I have a good book recommendation about that too that really both stimulates and stirs everything up a bit) I might crawl back under my secret stone now and disappear for another year or two. Or I will start posting some random links and quotes that aren’t mine to seem smart. Funny videos of course and then something serious about some important election that we should all engage in or some incredible sports result that will only make me feel lazy and crap inside. Or perhaps I will instead go out and do something actually spectacular. How would I know? I am asking you too. If you have a job for me I will maybe be incredible, and that’s a promise.

Oh, and remember to take walks in the morning before anything else happens. Barefoot if possible. And eat healthily. And sleep under the stars when applicable. Ride a bike. Be with animals (Not in that way, creep! Friendly reminder!) Cook your own food. Take your time and listen to yourself. And some other things that I have already forgotten but that I feel is really good.

That’s all – I am out of here. Have a good day!

PS: Did I mention I am keen to perform again? Share this update if you want to support me in getting a job. Or just share a link to something you would like to see me do. (Suggested link: https://www.youtube.com/watch?v=6gT64CJxbo4 – Copy paste and write something like “Wow, this is something I really want to see at *insert name of your local theatre here*. Use your favorite OMG LOL BDSM to personalize your message and make it sound credible)

PS 2: Still reading? Who are you, my dear creep? :-*

Photo credit: I actually did take some photos myself; but the good ones are taken by my dear friend Mickey Thörnblad. Check out his webpage for more photos!

jeep_IMG_3465

Jag kan bättre

IMG_3165
Läser mitt senaste inlägg och känner att jag kan göra bättre ifrån mig. Inte att jag borde göra om det jag redan skrivit men däremot gå vidare och få ur mig något lite mera läsvärt. Jag är så trött på alla redovisande tillrättalagda duktiga ”självinsäljande” flöden vi pumpar ur oss för att få synas och höras, bekräftas och accepteras på det ena eller andra viset. Och hur jag än gör känner jag mig som en del i det för jag vill ju inte heller förlora mina chanser på nästa gig, och då blir det att jag till slut hellre sitter och håller käften i nåt hörn för att inte förvärra situationen ytterligare. Nej, det är totalt ointressant att läsa om du provkört en bil, eller hur lyckat ditt senaste gig varit. Gäsp. Jag vill höra om när det sket sig på riktigt, eller vad du verkligen tänkte precis innan eller efter du varit på ditt livs gig och varför det bara låser sig just när du får för dig att ”det här får jag inte fucka upp”. För ett tag sen var det väl mest publika människor som sysslade med att putsa ytan medialt men nu när hela mänskligheten har gjort sig själva till levande reklampelare för sin stil, sina åsikter och sin vardag så blir det smått absurt. Misstänker att informationsöverflödet kommer kunna bli lika stort som eller till och med ett med miljöhotet. Vi kommer till slut att sitta fast rent fysiskt i drivor av minneslagring utav alla roliga klipp på internet, ”det som hände sen kunde du aldrig gissa”-journalistik och bilder på vår mat. Så för att se till att inte bli alltför stor del av denna växande nedskräpning håller jag mig till detta lilla mer eller mindre hemliga hörn i den virtuella världen, om det är nån ursäkt, och försöker se till att hålla megabitsen nere.

Idag går jag på repeat. En utav baksidorna med att jobba på cirkus (vilket jag gör ibland även om jag febrilt helst vill lägga min identitet i ett annat fack). Efter en radda shower är det rätt oundvikligt att börja känna sig som nån maskin som egentligen bara står och replikerar sig själv och ser till att vara minst lika bra som gårdagens show. Perfekt och polerat, i synk med musiken och blinkningarna till publiken sitter där dom ska. Och blir det inte lika bra som det brukar, eller jag missar i nån liten timing-grej eller fumlar bort en boll så känner jag mig genast mindre nöjd fast att jag bestämde mig redan när jag var tolv att det inte är det ARTISTERI handlar om. Egentligen är det väl bara mig själv jag kan skylla, eller oss artister för att hålla fast vid det formatet. Eller möjligtvis showproducenterna. Eller kanske publiken som blivit lika intränade på att se underhållning i ett visst forum på ett visst sätt. Det är väl egentligen likadant i många olika sektioner av underhållningsvärlden. All kommunikation handlar ju om överenskommelse för att det ska fungera. Man kommer överens om ett språk, eller ett sätt att göra någonting på och alla inblandade är ju delaktiga. Det är väl där min uttråkade hjärna får lust att göra tvärtom och röra om i grytan istället. Men jag har ju kanske betalt för att vara här, eller skrivit på ett avtal om vad som ska levereras, nu är jag plötsligen en PRODUKT och då finns det ju en innehållsdeklaration som innehållet måste stämma med. Självcensuren är igång och jag vingklipper mig själv. Suck.

Nu låter det kanske värre än det egentligen är. Har rätt kul här även om jag börjar bli känslomässigt färdig med denna omgång. Det var mest kul de första kvällarna när allt kändes lite nytt ändå. Nu en bit in blir jag uttråkad och får tid att fundera.  Om VARFÖR man gör någonting; hur det man drömt om hela sitt liv kan ändra form över åren i påverkan av andra och omvärlden men också den egna utvecklingen. För mig handlar det nog om en manisk sida som behöver vara sysselsatt med att lära sig smått omöjliga uppgifter som tar år att träna in, och att denna sida samtidigt krockar med en vildsint rastlöshet som inte har någon som helst lust att stå och vara duktig och leverera samma konster kväll efter kväll. Den sidan av mig som ser varje dag som ett ÄVENTYR och vill skapa och utforska och gå där det inte gåtts förut. En klurig kombo som kanske kräver sitt eget forum? Eller är det bara så enkelt att man (=jag i det här fallet) kan ta steget ut och bara vara den jag är på de scener jag ges? Det bara kliar i fingrarna på min vildhjärna samtidigt som min mera civiliserade sida som har för sig att vi (dvs jag) har något att förlora håller i tyglarna för full kraft i rädsla för att, ja.. vadå? Förlora det jag byggt upp? Är det så mycket att hålla fast i? Ja, men det är ju det jag har och det jag lever på, uppenbarligen. Jag ÄR någon. Jag är VIKTIG.

Det är en väldigt sliten klyscha det här med att stå i vägen för sig själv, men ibland får jag en glimt över vilket enormt potential jag har bakom det ”lyckade”, färdigpaketerade, de landvinningar jag redan har som jag ändå redan kan utan och innan och som publiken snart är ifatt mig med dessutom. En illusion eller dröm kanske den där potentialen, tills man gör något av det. Men en ganska skön kick ändå även om den är tillfällig; att känna ”om jag bara lyfter på det här kastrullocket…”

Vad är det att vara konstnär egentligen? Jag får en bild av någon som tar ett steg till, som vinkar och säger ”här borta kan man också stå”. Wow, det visste vi inte förut. Att DET var möjligt! Hittade en video på nätet med någon som försökte kopiera det nummer jag lagt 15 år på att skapa. Tragiskt. Att vilja ta genvägen att ta någon annans dröm och försöka efterlikna den istället för att upptäcka sin egen. Borde jag skriva till kopiatören och varna om hans väntande menlösa framtid, eller borde jag bara släppa greppet och göra något nytt istället. Både och kanske. Att INSPIRERA känns också som en uttjänt klyscha men om man tänker efter vad det verkligen betyder är det nog inte så dumt att sysselsätta sig med om man har möjligheten eller bara måste för den man är.

Idag var jag i skogen. Ibland säger universum hej och överrumplar. Det hade precis regnat och luften var så frisk att det kändes som om det var första gången jag andades någonsin. Borde kanske ta och instagramma detta vackra ögonblick ändå så ni får se hur lycklig jag är?

Kanske synas lite på nätet?

wakeboardInser att jag skrev min senaste post för snart ett år sen. Mindre aktuell kan man väl knappast göra sig på internet, det har ju i princip hunnit växa upp en helt ny generation bloggare sedan min mest aktuella post. Att min blogg dessutom är lite undangömd här på sajten och minst sagt halvknölig att uppdatera gör att i princip allt annat känns roligare att sysselsätta sig med. Vart plockar man ens upp bollen om man ligger så efter? Vi har hunnit turnera i, ja snart ett år sen sist. Senaste rubriken lyder ju ”Äventyr!” så den har väl helt enkelt fått fungera löpande för allt vad jag/vi haft för oss. Min riggare / högra hand i GLITCH har gått och blivit både brandman och pappa så han gjorde sin sista show för ett tag nu i mars. Vi har skolat in Toubab Holmes att ta hans plats, en minst lika grym mångsysslare/akrobat/ninjakrigare/skogsmulle-överlevare.

Häromdagen gick jag och funderade på att starta en blogg och det var väl då det slog mig att jag ju redan har en form av blog här. (Därav detta inlägg). Funderingen handlade i grunden om att jag kände att det vore kul att ha ett helt öppet forum där jag ofiltrerat kunde skriva av mig om allt möjligt med inrikting på mitt liv som artist. Är dock inte helt säker på om det är rätt forum att göra det här men tycker att det kan vara värt ett försök. Det är ju trots allt min egen sajt och min egen karriär så jag borde ju rimligtvis kunna göra vad jag vill med det. Det känns som om vi människor alltför ofta sätter upp regler och idéer som bara stoppar oss från utveckling. Jag har ju till och med spenderat tre år och nästan 2 miljoner spänn på att göra en föreställning om att bryta sig fri och ändå så sitter jag och tänker att det vore dumt att säga vad jag tycker på min egen hemsida. Den polerade ytan kan ju förstöras! Jag kanske kommer framstå som misslyckad?! Vad ska folk tycka?! Antagligen nästan ingenting med tanke på hur få besökare jag har just på den här delen av sajten plus att folk att folk troligtvis har fullt upp med sina egna liv och att skriva sina egna bloggar. Varje gång jag får för mig att jag borde börja skriva mer om inte annat så för att få ut alla tankar som härjar fritt inuti mitt huvud så tänker jag att jag inte ska förvärra det överinformationsflöde som redan har nått total hysteri. Då känns det ju dumt att ösa på ännu mer när folk egentligen skulle behöva total stillhet och sitta på en kudde någonstans och bara andas. Kanske är den bästa bloggen i världen bara ett hål i sanden som nån filur går och rasslar ur sig en lång flod av vishet och geniala lösningar på… allt och som vi aldrig någonsin för vetskap om. Det kanske är exakt det internet är. Ett ställe där vi kan ha våra hål att skrika in i och mitt i allas våra åsikter om mode, bilar, politik, husdjur och samboavtal drunknar sakta den där filuren som skulle kunnat rädda världen om vi bara hade haft tid att lyssna. Så dumt det blev kan vi säga efteråt, om det kommer något efteråt. Jesus skulle inte ha det lätt om han föddes nu i en tid där nyheter hinner bli gamla innan bläcket ens hunnit torka (För mer info om bläck; kolla wikipedia). Troligtvis skulle han ha startat någon antroposofisk skola som ansetts alternativ och lite flummig och hamnat i periferin parallellt med att vi andra var fullt sysselsatta med att tjäna pengar för att genast gör av med dem på saker som gjord att vi kände oss glada och/eller trygga alltmedan vår planet stadigt faller sönder under vår våldsamma framfart. I en tid när enbart de mest konservativa krafterna med direkt/indirekt vinning i fossila bränslen och de som helt enkelt är väldigt fossila i sig själva kämpar med näbbar och klor mot de som försöker rädda världen kanske det är en typ som Russel Brand som är den nya Jesus? Någon som folk faktiskt känner till på grund av att det handlar om bred populärkultur, ser bra ut och pratar riktig engelska med brittisk accent vilket ju är det internationellt vedertagna tecknet på intelligens (bortsett från exempelvis cockney-dilalekten som ju tydlig indikerar att man är en skurk, även om man ofta kan vara en kul sådan).

Nu måste jag gå och äta. Bilden visar en wakeboardpark där jag var och åkte bräda häromdagen (Den röda saken i hörnet). Åkte är kanske att överdriva om man mestadels spenderade tiden släpad och under vattnet alternativt simmandes mot land nära att drunkna, men det känns lättare att bara kalla det ”Åkte”.

Äventyr!

Glitch-6049

07.05: Efter lite kaffe rasslar mitt glada team iväg för att hämta lastbilen. Jag sitter och bossar (genom att stanna kvar lite längre och dricker lite mer kaffe medan jag skriver det här). Idag drar första turnén med GLITCH igång och det känns nästan lite overkligt. 3 års grejande och nu plötsligen ska det här 2-tonsmonstret ut på riktigt?!

Se turnéplanen här

Boka biljetter här

Läs om föreställningen här

Sommarturné i Sverige!

DCIM100GOPROI år blir det myggbett, jorgubbar med glass och små grodorna för hela slanten: En rad roliga festivalbokningar hemma i Sverige har fallit på plats av sig själv i år, så nu har jag bestämt mig för att stanna i vårt avlånga land hela sommaren för första gången på nästan 10 år. Alldeles för ofta har jag befunnit mig på någon alltför avlägsen men förvisso också väldigt vacker plats men ändå inte kunnat göra mig av med känslan av hur härligt det vore att kuska runt i Sverige en sommar. Mitt inre mer eller mindre bubblar om hur dötrist och tråkigt och alldeles, alldeles UNDERBART det kan vara här hemma!

Än så länge på turnékartan finns Göteborg, Halmstad, Gävle, Landskrona, Helsingborg, Kristainstad och Helsingör mfl. Följ mig på instagram och Facebook också!

Se turnédatum här

Hej Stockholm... och hej kontor!

officeTillbaka i Stockholm och det är fullt ös att planera inför repetitionerna för den nya föreställningen. Imorgon kommer hela teamet så jag sitter och förbereder scheman med mera. Hur blev vi +10 personer som arbetar med detta plötsligt?! Det är ju en mindre armé att synkronisera med (o laga mat åt!) Göra 3 månaders schema – gå igenom budget/löner – laga chili con/sin carne – skriva redovisningar – dominera printern – kolla skatteregler – spika föreställningsnamn – planera boenden – resor & transporter (behöver vi verkligen 2 lastbilar??) – beställa ljussättning – räkna fel – börja om. Like a boss. 😛

Får mig att känna mig ungefär så här:

Hejdå Schweiz!

IMG_1088 - version 2Där satt den! Sista showen är spelad och väskorna är packade. Nu åker tältet (tälten) ner och jag hem. Plattformen på 70 kilo slipper jag släpa på eftersom den skickas med swiss cargo. HURRA! Det räcker bra med de 50 kilo mina andra två väskor är fyllda med… Flygbolagen brukar gilla när jag checkar in.

Efter 57 föreställningar på 43 dagar med över 50 000 personer i publiken bär det av mot nya äventyr. Tack Salto Natale för en underbar period!

Ny hemsida!

IMG_1070Idag bestämde vi oss för att den nya hemsidan fick vara färdig för att läggas upp på nätet, något försenad eftersom den gamla sajten gick ur tiden för en månad sen när webbhotellet beslutat sig för att inte stödja ASP längre. (ASP är programmering för dinosaurier).

Ett stort tack till Martin Lundström och Pontus Uggla för ett fantastiskt bra jobb!

Om ni hittar några trasiga länkar eller annat knas får ni gärna droppa ett mail på info@johanwellton.com så fixar vi det.

Riktigt kul i Zürich!

salto nataleÄr i Schweiz och uppträder med min akt BOUNCE! i julshowen SALTO NATALE. Vi spelar över 60 shower fram till den 5 januari, med över 1200 personer i publiken varje föreställning. Det är ett fantastiskt gäng som jobbar här (mer än 70 artister!) så triveslfaktorn är hög!

 

A castle?!

I just moved into a castle. Awkwardly, I feel like home. I am trying to not get too used to this, but already have a feeling that there will be claw marks on the velvet wallpaper after they have tried to get me out of here. A few things though: I gotta get get used to the ridiculously oversized pool table. To keep calm while passing the enormous bear in the hallway. I do my best not to get lost in the stairway labyrinth. I struggle to fill out the enormous bed and I make plans how to relate to a bathroom in gold. Life is hard.

Spelplats i Stockholm?

spelplatser2Sverigeturnén för min nya produktion inför nästa höst börjar ta form, men ännu ingen spelplats vald för Stockholm. Var borde jag spela..?